Detta hade Titus fader, den romerska kejsaren Vespasianus aldrig förutsett : att man i ett franska imperium skulle komma att snöpa hans namn genom att efter honom döpa urinoarerna, les vespasiennes, dessa stackars colosseumbyggnader i miniatyr, resta i tarvlig bleckplåt. Men i våra dagar, i tecknet av den moderna urbanismens ödeläggelse, offras dessa små runda, luftiga och offentligt nyttiga kiosker, illaluktande visserligen men dock praktiska. Les vespasiennes var inte till för hundarna utan helt ägnade att tjäna människan, homo sapiens : de stod till tjänst utan vederlag, de hälsade vem som helst välkommen och var obligatoriska endast i mån av behov. Hädanefter får väl också vi, liksom hundarnas släkte, springa omkring och blamera oss lite varstans.
Roland Malcome ur Paris, 1961 svenskt tryck
