November Rain

Har lite svårt att förstå att leråkern jag plöjde igenom i eftermiddags är samma plats som för bara tre månader sen var en mjuk gräsmatta inramad av fylliga buskar och träd. Nu ligger buskarna lite planlöst utspritt som spretiga ihåliga nystan jämte träden som påminner om avbrutna tandpetare. Tur att vi lär oss så tidigt i skolan att naturen inte är död, trots att det ibland ser så ut. Annars hade man lätt kunnat skövla den här plätten för att få ett lite mindre dött uttryck. Här låg jag alltså, för bara tre månader sen, och värmde mig av en stor sol på en klarblå himmel. Och lyssnade på fåglar som kvittrade någonstans inne bland löven. Det enda som hörs nu är Årstalänkens trafik och plasket av mina blöta skor i leran. Jag älskar Sveriges årstider, just skillnaderna gör det så vackert. Men november har jag alltid lite svårt för. Ljusets frånvaro gör att jag drabbas av en mild form av melankoli, vilket innebär att jag inte varje morgon vaknar och gladeligen rullar upp rullgardinen och hoppar in i duschen (duschar gör jag såklart även i november men efter jag legat och gnytt under täcket 30 minuter efter klockan har ringt). Nåväl, det hela brukar lätta i takt med att folk hänger upp julstjärnor. När jag kom hem satte jag på ugnen, öppnade ugnsluckan och körde bildspel med sommarbilder. Sen kändes allt lite ljusare, varmare och mycket bättre.

1 Comment

  1. […] med de första snöflingorna, trampar lera och plockar fram oljeelementet. Ser solen 4h på hela månaden. Vilar. Ser Magnum PI, säsong 1 och […]

Leave a Reply