Julafton!
Så här mycket snö på julafton kan jag inte minnas att det varit sen jag var barn. Istället för alarmet vaknar jag av att det trillar in en drös sms’s med julhälsningar. Förflyttar mig över stan och svarar på mina sms under resan. Väl framme slår vi på stort och börjar med paketen i år. Träningskort, presentkort, skor och frön (kärleksfullt av pappa som inte vet annat vad han ska bjuda mig på eftersom jag är allergisk mot så mycket). Kalle vid 15, susa i soffan, ljus, mat, Karl-Bertil Jonsson’s humanitära julvandring…
Och sist men inte minst, utan kanske viktigast “Tomtar och troll i tomteskogen”:
Min morfar har boken som filmen är baserad på. Varje jul plockade han fram den när vi var små och alla kusinerna fick samsas om att titta i den. Så jag har alltid trott på tomtar. Inte Tomten. Men hustomten (den som talar och förstår människospråk och gillar hyss), strandtomten (den skygga som bor nära havet), skogstomtar (naturens och djurens bästa vän), trädgårdstomten (den lite dystra och lärda som gärna berättar sorgliga sagor) och gårdstomten (en envis och konservativ en). De pysslade om hem, skog och natur. Tomtar och vampyrer trodde jag på. Nu tror jag bara på tomtar. Hustomten är till exempel här regelbundet och sorterar papper, gömmer nycklar och fäller upp köksluckor.
Så var även denna jul över. GOD JUL
