Here I collected some of my writings. Just lately I’ve started writing in English, so if you’re curious and don’t understand Swedish I recommend this tool.
“… It is a mix of humble, powerful and raw language with glimpses of humour he speaks. The way he composes light and matter moved me deeply. Since, I have been longing to show some of his works here. Finally here are some of many fine. Also, my curiosity managed to bring a few well-chosen words directly from Goddur…”
“För att kunna säga ja måste du kunna säga nej. Det är enda vägen till utveckling, att vara olydig. Genom att lyda andra blir vi betingade. Vi kan lära oss av varandra men genom att lyda oss själva blir vi individer. Individer som sen kan få plats att mogna och bli medvetna, som är en förutsättning till att vara fri. Fri kan man bara vara om man är medveten. Världen är inte fri eftersom de flesta människor inte är mogna. Om du inte är medveten behövs system, lagar och förordnanden, som du kan lyda. Var alltid en nybörjare, redo att lära med ett öppet sinne. ”Jag vet allt det där”, är lika med att vara färdig och stängd. Lagen ligger fast. Men livet slutar aldrig röra på sig. Det är böjbart, precis som en nybörjare. En nybörjare med en gnutta trots skapar en fri individ.”
“I vått och torrt, har du hängt med. Sen den där kvava augusti eftermiddagen vi möttes i en trång sal bland både mina och dina. Vi var nyfikna, otåliga och kaxiga. Ville pilla överallt lite hänsynslöst. Ni var fortfarande rätt outvecklade med babyhull och låste er illa kvickt när vår iver tog överhand…”
“… En dag lagom till att Rachel vaknade, kikade en lång stilig man in i hennes pepparkakshus. Hon föll i samma ögonblick. Hon gick fram, iklädd rosa 50tals underkläder med en t-shirt det stod “I’M A SATISFIER” på, och kysste honom. Två veckor senare tog John Rachel till Paris och friade…”
“… 2 poäng
Är även tilldelad en kropp med överrörliga leder. Detta resulterar i att om jag inte håller musklerna i trim, så de i sin tur kan hålla lederna på plats, är vissa stycken ute på seglass då och då. Ackompanjerat till mitt musik- och dansintresse är det ofta fötter och höfter som drabbas.
På delad poängplats hamnar också att skära av sig fingertoppen. Jag är inne på både pek- och ringfingertopp nummer två…”
Konsten att “bara” vara människa
(link to Newsmill)
Modeveckans första dag: måndag, inleds med Cheap Monday, 2010
“…Tunna skor med skyhöga klackar, fuskpälsar och magra leggings skapade ett vibrerande förväntansfullt hutter i nästan en timme för de först anlända. När dörrarna väl öppnades, stormade runt 1200 personer in i lokalen likt en rockkonsert. Mode, ordet som inger just trend i kanske dess största bemärkelse, är mer inne än någonsin…”
“… Fiskarna lever i full acceptans i deras vatten och hav, fåglar bland träden lika så och väder och vind växlar direkt inte efter mandantperiod. Att leva i full acceptans är något vi till och med kallar gudomligt, något övermänskligt som bara helgon och Buddhor uppnår…”
Vi står på samma mark som vargen
(link to Newsmill)
“…Maj//
Möten och föreläsningar. Får nya mediciner av allergidoktorn. Meditations retreat med VBV. Åker till Paris med J, åker sightseenbuss, fyller 30 år och går på dejt med en fransk arkitekt vid namn Ludovic. Börjar läsa en intensiv svenska B-kurs på komvux, dvs. svensk litteraturhistoria. Samlar in arbetsgivarintyg, referenser och övriga insatsbetyg. In kommer det finaste och mest personliga intyg jag fått i hela mitt liv av utmärkelser, betyg och stämplar…”
“…Väl framme slängde jag mig ner på en bänk utanför kassorna på Willys, drog av mig skorna och väckte tårna till liv igen och ägnade en tanke åt Herr Moro som måste ha genomlidit en infernalisk smärta om han någonsin fick lämna isblocket. Själva affären går på två minuter. Sen bar det ut i kylan igen. Precis när jag halkar ut på parkeringen i mina skor som mer påminner om strumpläster ser jag baken på en buss tappert strider sig bortåt…”
“… Vänta här en liten stund! Jag ska bara hämta en kollega.
Eh… Vänta? Där ligger jag med rumpan bar och strumpbyxorna nedkorvade runt anklarna som fotbojor. Mer förutsägbar kan man väl knappast bli?
In kommer nästa.
– Men ÅH ajajajaj! Även hennes huvud hamnar på sned. Ja, det var ju väldigt rött! Du, det är nästan lika rött som dina små trosor! …”
I-ländernas girighet ger oss svältande förstånd?
(link to Newsmill)
“…Ur tv-apparaten väller dvärgar och folk utklädda (hälften nakna på underkroppen) till tomtenissar, badandes i en sjö av chokladsås bland trasiga plywoodskivor. ”You can’t do this, it’s Christmas eve!” vrålar en av dem, medans en annan idkar tidelag på Rudolf i Tomteverkstaden…”
“… även de lyckligaste människor drabbas av påfrestningar, kriser och till och med tragedier, precis som alla vi andra. De kan bli precis lika förtvivlade eller upprörda i dessa situationer som du eller jag, men deras hemliga vapen är deras balans och styrka som de ger prov på när de hamnar i knipa…”
“… Bara jag själv vet exakt varför jag gör vissa val eller gillar just en sorts mat och så vidare. Visst kan jag försöka förklara mina handlingar genom att kommunicera med dem runt omkring, men även mottagaren har sin egen upplevelse och bakgrund som genomsyrar situationen och får en annan slutsats än jag själv…”
“… Använd gärna fantasin, den är ett fantastiskt verktyg för att kunna uppleva ännu mer av sanningen. Men lev i verkligheten…”
“1985. Vi flyttar in i radhus i ett av då Sveriges största radhusförorter. Lågkonjunkturen har precis bytts ut mot högkonjunktur. Man smäller upp radhus på löpande band i fraktalmönster utifrån det platta samhällets mataffär. I och med de relativt billiga bostäderna hade folk råd att köpa flådiga skinnsoffor och bilar. På helgerna hade de vuxna stora grillfester på utegårdarna, vi barn var satta i en av skinnsofforna framför ”Varuhuset” med lördagsgodis…”
“… Eftersom hela huvudet är rätt uppsvullet hör jag illa, men märker att tåget flåsar mig i nacken och jag måste springa sista biten för att hinna. Slänger mig på öppningsknappen och stupar ner som efter ett maraton på en ledig plats och kippar efter andan med maskaran hängandes över mina svullna käkben. Min kondition är det ju inget fel på, min astmaläkare förkunnar, stolt som en tupp, år efter år att jag har lika bra lungkapacitet som en två meter lång idrottssimmare. Men just idag känner jag mig mer lik en 60 åring som rökt ett paket röda Prince om dagen sen Sverige gick över till högertrafik. Ur näsan rinner det en liten fjällbäck av klar vätska. Synen är suddig och jag försöker torka bort de värsta tårarna så damerna i vagnen inte ska tro att jag är ledsen…”
“Folk jagar, samlar, letar, plockar. Det syns i blicken. De stirrar med vidöppna ögon rakt ut, men ser ingenting. Extroverta med ögon som ser ut, händer som rör sig utåt från kroppen, fötter som går framåt. Det verkar vara ett av människans öden, att söka utanför oss själva. Vad gör vi när vi samlat klart? Bemästrat jorden och sugit ur varenda droppe av liv runt oss? Allt utanför oss tar slut. Endast vårt eget liv inom oss kan uppfylla oss konstant, vart vi än befinner oss och hur vi än känner oss. Se in och där är det stilla. Där är det som att komma in i ett svalt, dunkelt hus när man varit ute i stark sol. Pupillerna behöver lite tid på sig att slappna av och vidga sig från det starka ljuset. Men vågar man stå kvar där i mörkret en stund så öppnar sig ett mjukt ljus som ett tydligt månsken. Och där finns allt. Efter det, är allt utanför oss själva en bonus. Då blir vi fullkomliga och nöjda. Närvarande och det glimmar till i ögonen, och så möts vi. Villkorslöst och utan begär. Bara vi.”
“Om du ringer mig. Så svarar jag på facebook.
Du läser mitt mail, sen skriver du i min gästbok.
Jag twittrar, du smsar.
Vi hörs”
“… Vi stoppar i oss mediciner som egentligen bara lindrar symtom på sjukdomar som fortfarande består, men i effekten av att symtomet försvinner hamnar vi i tron om att vi är botade. Utan att egentligen ens tittat på själva orsaken och därefter hanterat oss utefter just den. Det skrivs ut antidepressiva till människor som söker hjälp för existentiella kriser… Vad vore människan om den inte fick ifrågasätta sin existens?…”
“… Jag ringer till A-kassan; en maskin säger till mig:
“DU har plats 37 i kön. Var god dröj.”
Jag väntar.
Jag får ett brev från Arbetsförmedlingen som nu har tilldelat mig en handläggare efter status på mitt ärende.
Jag går dit.
Väntar….”
“Att leva modigt är att leva nära livet. Att leva fegt är att vandra på en död stig. Trygg och säker, men förutsägbar, stum och till leda. Våga gå på den okända stigen, kasta sig ut i det okända, våga leva; endast då blir livet levande. Var nyfiken på det du inte vet finns. Allt du vet och varit med om är redan dött. Det har redan hänt. Upprepning är en förfinad lögn av gårdagen. Det som inte har hänt är det enda som kan bli levande.
Risken är den enda garantin för att man verkligen lever.”
