Har den äran

Så är jag nu 35 år. Det kan tyckas ungt. Men även gammalt. För 100 år sedan dog kvinnorna i min ålder, många för att de hade fött för många barn. Jag har inte ett enda. Inte för att jag inte vill, det har bara inte kunnat falla sig så. Än? Känner mig i bättre fysisk form än jag någonsin gjort. Jag har fått vara barn, tonåring och växa upp till att bli vuxen. För att sedan våga bli barnslig igen. Lärt mig att ta ansvar och genom det fått uppleva frihet. Jag har varit osäker på mitt utseende, oroat mig för att bli omtyckt och gjort bort mig. Struntat i sömn och mat, och trott att jag varit odödlig. Vidare legat sömnlös för att jag trott att jag har HIV. Insett att jag är alkoholist, blivit nykter och också fått veta att jag lika bra lungkapacitet som en två meter lång idrottssimmare. Fått både rynkor, gråa hår, nya muskler och börjat tycka om mig själv. Jag går en mil varje morgon sen ett par år tillbaka. Inte för att hålla mig fin på utsidan, utan för att må fint på insidan. Tiden har flugit iväg, men också stått still. Jag har aldrig brytt mig om ålder, har både yngre och äldre vänner. Direkt när jag hade slutat skolan började jag arbeta, strax därefter köpte jag mitt första hem och levde sedan samboliv under några år. Ungefär tio år senare var det kapital jag byggt upp borta. Jag hyrde jag ett hem, studerade och var singel. Nu äger jag åter ett hem, är singel igen och funderar väldigt ofta på vad jag vill bli när jag blir stor. Vi mäter allt i tid, ålder och i en utveckling som är uttalad att gå åt ett håll. I gemenskap med våra jämnåriga. Vi tar studenten, reser, pluggar, gör karriär och sen bildar vi familj. Jag har gjort väldigt mycket tvärtom. Både medvetet och omedvetet. När jag nu tänker på att jag har levat i 35 år känner jag mig både som 10 och 80 år, men inte 35. Det var rätt länge sen jag både insåg och accepterade att livet inte blir som man tänkt sig. Närmare bestämt då mamma och pappa skilde sig 1986. Att räkna mitt liv i år det minst existentiella parallell jag kan dra i mitt liv. Ändå är det de jag just idag blir bekräftad i när folk grattar mig på min 35 års dag. Det kanske inte hade känts så bakvänt om jag hade följt samhällets ström. Och haft allt det där folk frågar efter just nu som jag inte har. Det lustiga är att jag själv ser allt i mitt liv idag som en bonus. Efter att jag lyckats överleva 35 år, med både det goda och onda.

3 thoughts on “Har den äran

  1. Tack för din “delning”,
    Jag tycker mycket om hur du skriver
    Felices 35 años
    Guds och livs frid till dig!
    amigo Ramón

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *