En feg tyst minut för yttrandefriheten?

Efter att ha gått igenom en valkampanj kan jag konstatera att de flesta, om inte alla, av mina vänner är negativt inställda till SD vilket jag är väldigt tacksam för. Jag kan tyvärr också konstatera att den sista tidens högljudda protester mot SD inte fått vårt nuvarande maktstyre att agera, eller SDs anhängare att välja annorlunda. Personligen är jag mest besviken på den nuvarande regeringen som dels möjliggjort att en segregation ohämmat fått växa fram genom sin ”vi och dem” politik. Även både deras och övriga politikers feghet att inte våga bemöta både SD på ett professionellt sätt och deras väljare. Det vill säga i stora drag inte ta ett parti på allvar som uppvisar direkt fientlighet mot en folkgrupp. Valresultatet är nu ett faktum och vi vet med säkerhet nu att det finns en stor grupp människor i Sverige som antagit den här värdegrunden. En så stor grupp att vi måste lyssna på vad de har att säga, ta reda på hur de resonerat sig fram till detta och vad de eller vi har missat av empirisk kunskap och historia. Vad har vi annars yttrandefrihet till? Om vi inte lyssnar, samlar ihop oss, tar ställning och sedan också agerar? Det har ropats, protesterats, vänts ryggar och skrikits till höger och vänster i ett enda stort kaos de sista månaderna. Mitt i allt har våra makthavare stått och sett mållösa ut mitt i partiledardebatterna i tv. Likt en alkoholists familj som inte vågar konfrontera alkoholisten att det som sker är farligt. Stundom dragit igång en verbal pajkastning via en debattartikel med mothot och uppmuntrat folk att rösta på deras parti istället (?). Innan de tagit reda på varför dessa människor ens valt att rösta på SD. Som att det skulle vara en motsatsfråga. Med min bakgrund, kunskap och värdegrund är det för mig en självklarhet att ett parti som är fientligt mot en folkgrupp inte borde få komma i närheten av en maktposition. Men helt uppenbart är det också att en stor skara personer inte ser det jag tycker är självklart. Här uppstår det en ny dimension som inte längre handlar bara om val, utan även om kunskapsklyftor. Hitintills har jag inte läst en enda text av en SD anhängare av något slag som inte innehållit någon form av kunskapsglapp eller allvarlig oförståelse. Ingen har någonsin nått mitt eget oförstånd genom att kalla mig korkad eller slänga ägg på mitt hus. Jag förstår att den senaste tidens folkutrop i olika former är ett förtvivlat uttryck i desperation att få våra överordnade att lyssna. Men i ledet att detta inte skett gör det nu vidare bara att klyftan mellan oss ökar. Ingen kommer byta värdegrund genom tvång. Eftersom inte Reinfeldt och hans syndikat inte själva tagit ansvar som Sveriges nuvarande regering genom att våga bemöta SD och deras väljare skulle jag vilja be er göra det som läser det här. Ge dem precis det vi själva vill ha och behöver för att växa i gemenskap. Solidaritet, humanism, tolerans och kunskap. Det kräver också mod, att bemöta sådant som faktiskt gått fel, människor som hamnat emellan samhällets stolar och på ett eller annat sätt är sårade. Att våga rannsaka sig själv. Men det kan ju bara leda till något bättre, inte sant? Jag tror själv man vinner över mörker genom att belysa det, inte kväva det.

2 thoughts on “En feg tyst minut för yttrandefriheten?

  1. Amen på det…jag finner det hela otroligt ledsamt-ja sorgligt rentav. Min uppväxt under sjuttio-talet och dom värderingar jag då fick/lärde mig verkar just nu så långt borta. Såsom,du-Annaelvira- påtalade; solidaritet, humanism, tolerans och kunskap! Pratar med min son, 23 år, och han kan inte heller förklara hur det “blev så här”… En öppen dialog-mer kunskap- kan ge oss en känsla av att inte rädsla det som ser obekant eller ser annorlunda ut. I grund och botten är vi bara människor med samma behov och detta oavsett kön eller nationalitet eller religion. Tänker Peace out Sisters & Brothers-våga älska varandra.

  2. Bra inlägg. Att bara ta avstånd löser inte särskilt mycket. Att våra politiker vägrar sätta sig till bords och diskutera med SD om bl a invandringspolitik löser ännu mindre. Vart i ligger det farliga i att diskutera med dem? Jag skulle säga att det farliga ligger i att INTE diskutera med dem. Då låter man SD äga samtliga frågor som på något sätt kan kopplas till invandring eller invandrare. Däribland det ständigt ökande förortsvåldet som allt fler och fler känner öppet missnöje över. Resultatet blir att tillslut så tror folk att det enda sättet att få bukt med detta, är att rösta på det enda parti som verkar ta upp frågan (detta brukar ju ofta kopplas till just invandrare). Plus att man låter SD härja fritt med sina tolkningar och påståenden kring situationen. Nej…. sätt er ner och diskutera, hur svårt kan det vara? Håller ni inte med SD, så säg det då och förklara varför. De är inte i majoritet i regeringen direkt, så bara för att ni diskuterar med dem, så betyder det inte att vi helt plötsligt måste applicera just deras lösningar på problematiken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *