The Bemo

Bemo är en av mina närmaste vänner. Vad mig beträffar skulle han antagligen kunna kladda vattenfärg på en gammal plastmugg och jag skulle bli berörd. Men nu är så inte fallet. Jag har fått nöjet att både följa honom på hans resa genom livet och parallellt fått se hur hans konst tagit form tillsammans med den. Hur vägarna tillsammans mer och mer flätats samman till något som blivit mer självklart och vackert för varje sak han åtagit sig. Med tanke på vår relation är det är nästintill omöjligt för mig att presentera honom på ett objektivt sätt. Jag har lärt känna hans konst genom honom, men också honom genom den. Bemo vill gott och gör väl, han är nyfiken och aningen pillimarisk. Han gråter, blir arg, skrattar högt och dansar på kafferasten. Allt jag vet han gjort har varit meningsfullt. Han drömmer ofta, men är samtidigt en av de mest jordnära personer jag känner. Hans konst är fantasifull, ibland rå och utmanande. Alltid ärlig, humoristisk och samtidigt vacker. Omtänksam som eftertänksam. Hans komplexa och ibland skräckinjagande figurer speglar ofta en känsla av harmoni och förnöjdhet, utifrån alla deras olika unika förutsättningar. Precis som Bemo själv när han dansar omkring naken utanför sina förfäders gamla gård, gnolandes på någon fin melodi. Samtidigt som han plockar bär till frukost en tidig sommarmorgon, trots vilket hyss livet än spelat honom dagen innan. Livet är inte en enkel slät resa med tåg, anhalter och destinationer för Bemo. Snarare en lite bökig färd genom en vacker urskog där man inte får vara rädd för att få skit under naglarna, men där var enda glänta kan bli din om du vill. Vad gör du? Jag gör min egen konst, jag illustrerar, driver olika konstprojekt, frilansar och jobbar en del med film, åker skateboard sen 18 år tillbaka. Jag gillar att bygga saker - göra saker vackra. Jag utövar yoga, plockar blåbär och gillar att laga mat. Är intresserad av alla konstnärliga uttryck egentligen. Det började redan när jag var liten med att jag byggde egna möbler i pappas verkstad, allt från fotpallar till tv-bänkar. Inredning har alltid varit ett stort intresse, allt jag kan försköna som korsar min väg tar jag mig an. Vad har du för favoritverktyg? Mina händer. Och pennor, vilket jag är rätt petig med. Vissa använder jag bara i specifika sammanhang, exempelvis en viss penna enbart till en viss typ av papper och så vidare. Jag har även ett kärt kassettbandslock jag alltid smetar ut färg med. Över lag gillar jag att skapa med det som finns tillgängligt, på så sätt skapar man ett ramverk kring konstverket. Att verktygen får bli en del av konstverket. I slutskedet använder jag ibland även datorn. Vad är konst för dig? Surrealism. Att förundra – det tycker jag är en fin tanke. Att kunna dela med sig av något man bär djupt inom sin fantasi. Jag känner att jag skapar konst när jag fångar något i min omgivning och kan återge det genom sin fantasi och dela det med någon som blir berörd på något sätt. Alla människor blir ju förundrade av olika saker. Men lyckas jag nå någon så har jag skapat något som blir en ny verklighet och konst. För mig är egentligen allt skapande konst. Oavsett om man skildrar sin samtid, vackert och fantasifullt eller smart. Bara man kittlar någonting hos mottagaren, öppnar en nyfikenhet och triggar igång en annans fantasi. Jag tror konst är att säga sin egen sanning. Att genom att vi fått gåvan livet även också fått ett kall. Vår uppgift är att ta reda på vad det är för att sen följa det. Och för att hitta det måste jag vara sann mot mig själv. Våga ifrågasätta saker och känna efter, utan för den skull att trotsa. Därigenom tror jag man finner sin sanna natur och fantasi, kraft och inspiration. Och det blir i sin tur konst. Att titta djupt ner i sitt kaninhål och försöka förmedla det så genuint man kan. Vad betyder ditt ursprung för dig? Jag kan känna mig lite kluven till att jag lämnade den lilla byn i ett jordbrukssamhälle utanför Skellefteå där jag är uppväxt. Min bakgrund betyder mycket i mig. Det finns ett lugn, något fint och någon sorts stolthet i mitt arv. Min familj och mina farföräldrar är alla uppväxta på samma gård och tradition har varit en stor del i vårt arv. Min gammelfarfar byggde upp gården och alla bakåt har gjort allt själva och bott där hela sina liv. Naturen och jordbruket spelade också en stor roll. Vi hade en kiss- och bajssten när jag växte upp, odlade vår egen mat, hade höns, hämtade färsk mjölk från grannen och plockade bär. Jag byggde till och med mina egna leksaker. Det var en väldigt kreativ miljö. "Man tar det man har", precis som jag skapar min konst! Så det är så klart en väldigt viktig del av min identitet och jag har aktivt valt att behålla min dialekt till exempel. Varje gång jag kommer upp dit känns det som allt det där kramar mig. Vad är det att vara fri för dig? Jag känner mig fri i mitt skapande och som människa. Samtidigt som jag är en del av ett samhälle som gör mig delvis begränsad. Jag menar, jag måste ju betala räkningar och rätta mig efter vissa saker. Men jag anammar långt ifrån alla samhällsnormer. Hade jag gjort det hade jag nog inte känt mig fri. Det finns fortfarande normer som får mig att känna mig hämmad i mitt uppvisande av vad jag skapat emellanåt, men i skapandet i sig är jag alltid fri. Vad är meningsfullt för dig? Viljan att fortsätta utvecklas. Sanning. Det finns så mycket fint och fantastiskt, människor och platser att upptäcka och ta del av. Att bara njuta av. Både på ett socialt och känslomässigt plan, att känna kärlek. Bara en sån sak att kunna älska mat! Förmågan att både bli förundrad och förundras. Allt det där grusas ju emellanåt av tvivel, oro och ängslan. Men genom att försöka vara så genuin mot sig själv jag kan och känna mig själv är det så mycket enklare att möta omgivningen i förståelse och godhet. Vad är ditt syfte? Det känns som jag precis kommit underfund med vad min uppgift och väg är, och nu kan jag bara följa den så gott jag kan. Men jag vill inspirera andra. Det låter kanske lite högtravande, men det handlar egentligen bara om att jag vill ge vidare något som kan föra gott med sig. Utan att stärka mitt eget ego. Vad tror du på? Bemoismen – där i har jag kokat ned allt, essensen av alla religioner - ren och skär kärlek. De kanaler man har öppna, det man fokuserar på blir ens verklighet. Saker och ting händer långt bortom vårt förstånd och intellekt. Jag tror vi är mer känslomässigt finkalibrerade än intellektuellt begåvade. Att vi förstår känslomässigt mer än intellektet har kapacitet till. Våra själar har ett mycket bredare spektrum på uppfattningsförmåga än intellektet, vilket är tydligt bara genom att vi inte kan sätta ord på allt vi känner. Sen tycker jag det är väldigt intressant med vetenskap, att försöka närma oss det vi kallar sanningen och att vi sen kan klä saker i ord. Men vi är lekmän. Våra intellekt är inte pålitliga. Bemo

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *